Vasabladet om Rex Wailes och Auvo Hirsjärvi
Nedan finns kopia på ett blad ur prof. med. Sakari Härös (1917-2012) samling av tidningsurklipp gällande väderkvarnar i Finland. Prof Härös stora intesse för väderkvarnar grundades under hans år i Holland och fick uttryck bl.a. på hans egen gårdsplan i Esbo dit han hämtade en stubbkvarn från Suonenjoki där ägaren höll på att hugga den till ved. Prof.Härö var även medlem i The International Molinological Society som befrämjar bevarandet av alla sorters kvarnar runtom i världen… www.molinology.org/.
Urklippet från Vasabladet handlar om den världsberömda engelsmannen, industrihistorikern Rex Wailes (1901-1986) och hans finska vän, fotograf och medarbetare Auvo Hirsjärvi (1909-1998) från Nationalmuseet som tillsammans åkte omkring i Finland på långa kvarnexkursioner under 1960- och 70-talen. De besökte Bragegården i Vasa för över 40 år sedan. Läs vad Rex Wailes säger om de finska kvarnarna!
Bygdens väderkvarnar är oanade dyrgripar
Alla väderkvarnar är skräddarsydda. De kanske ser likadana ut på utsidan, men innanmätet är alltid speciellt. En väderkvarn är byggd för att exakt motsvara de lokala behoven. Det har Rex Wailes, engelsman och vän av väderkvarnar, kommit till under femtio års studier av vatten- och vädrkvarnar överallt i Europa. Finland, säger han är det land näst Holland där de flesta väderkvarnarna finns bevarade.
Det hela började redan 1923, säger Rex Wailes själv. Han hade alltid varit intresserad av historia. Han utbildade sig till teknisk ingenjör och hans intresse för historia kanaliserades till väderkvarnar.
Väderkvarnar, säger hr Wailes, är en väsentlig del av den tekniska ingenjörsvetenskapens historia.
När Rex Wailes sedan pensionerades fick han möjlighet att ägna sig åt sina undersökningar på heltid. Han blev vad man i England kallar industriarkeolog.
Engelsak statens Department of the Environment, som bl.a. har hand om arkeologiska undersökningar, satte år 1963 i gång ett forskningsprojekt, som skulle kartlägga de industriella monumenten i Storbritannien. Rex Wailes var den första som anställdes för detta projekt och han arbetade med det i åtta år. Projektet pågår ännu, me med en annan man i spetsen. I stället har Rex Wailes övergått till att tjänstgöra som rådgivare på deltid för departementet.
Finland och dess väderkvarnar besökte Rex Wailes för första gången år 1963. När han nu besöker Svenska Österbotten är det femte gången han reser runt i landet. Med sig har han sin gamla vän, medhjälpare och guide, licensiat Auvo Hirsjärvi från Nationalmuseet i Helsingfors. Och licensiat Osmo Vuoristo som är intendent på Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors, säger att han själv bara är med som chaufför.
Tillsammans har Rex Wailes och Auvo Hirsjärvi besökt alla landsdelar utom Lappland och Åland. Tillsammans har de också gett ut fyra arbeten på engelska om väder- och vattenkvarnar i Finland. Om circa två år kommer de möjligen att ge ut ännu ett arbete, som skulle handla om särdrag de fått fram vid mera ingående studier och sådant de inte lade märke till när de publicerade de första arbetena. Det är Newcomen Society som står bakom publikationerna. Detta sällskap som befattar sig med ingenjörsvetenskapens och teknologins historia, har sitt högkvarter i vetenskapsmuseet i London.
Rex Wailes gläder sig åt det stora antalet väderkvarnar i vårt land. Finland är det land näst Holland där man bevarat de flesta väderkvarnarna. I England fanns det circa 350 väderkvarnar i bruk för femtio år sedan, berättar hr Wailes. I dag finns det tre stycken som ännu utnyttjas kommersiellt, och tolv-tretton väderkvarnar som är bevarade och funktionsdugliga. Dessutom har man bevarat ett tjugotal, som inte är i funktionsdugligt skick.
Många kvarnar har bevarats i samband med hembygdsmuseerna. Idén med hembygdsgårdar nådde England först efter andra världskriget, konstaterar Rex Wailes. Och här började ni redan 1919, så ni ligger långt före på den punkten. De friluftsmuseer som finns i England är inte heller så mycket folkmuseer som museer för lokal industri. De är betydlig färre än här, säger Rex Wailes. De är inte heller så hemtrevliga som här, men betydligt större.
Att folk anser det en ära att se sina gamla saker på hembygdsmuseet, det kan han förstå, menar Rex Wailes. Men det är en intressant företeelse, dethär att folk har medvetenheten av de gamla sakernas värde.
Rex Wailes har tilldelats den brittiska imperieorden för sina insatser inom industriarkeologin. Jag var den första men jag hoppas att jag inte blir den sista. Industriarkeologin är ett stort fält och det finns mycket att göra.
Rex Wailes känner släktskap med finländarna. De har ett sinne för livets löjligheter som rimmar bra med det engelska sinnet för humor, säger han.
[Bild, Vbl – Mika Putro, saknas men bildtexten berättar: Väderkvarnen på Bragdegården vill Rex Wailes genast börja undersöka. Han påpekar med entusiasm hur stockarna går in i varandra turvis. Allt medan Auvo Hirsjärvi från Nationalmuseet lägger guldkornen till minnes.]
M-B Höglund
Vasabladet 23.VIII. 1974
